bäst
jag har världens bästa familj och pojkvän!!!
detta konstaterar jag nu kvart över tre på natten
har bara kommit på vilken tur jag har som har folk omkring mig som stöttar mig i alla mina knasiga utfall och som fortfarande ställer upp trotts att jag ibland ringer och skällar för att jag inte har någon att skälla på. någon som bäddar om mig på natten när jag har ont i magen. jag har helt enkelt tur
när jag var liten kunde jag tidvis vara ganska arg för att jag inte hade några syskon(alla andra hade ju det) men idag är jag faktiskt ganska tacksam för att jag inte har några och det händer att jag tacker mamma minst en gång i veckan för det. visst, det skulle säkert vara kul att ha någon som man alltid kunde ringa, även när man blir äldre någon att prata minnen med om vad vi gjorde när vi var små. säkerligen skulle jag inte ha varit så ensam när jag var liten heller. men istället nu så kan jag välja vem jag vill prata med och jag har nära vänner som jag vet ställer upp. jag behöver inte oroa mig för attnågon ska bli sur på mig och slipper alla syskonfajter.
vissa saker är jag faktiskt nöjd över att själv få välja!
tack för att ni finns
