gosane

Just döden är någon som har varit väldigt naturligt för mig, vi pratade mycket om den när jag var liten. Men den har också varit väldigt påtaglig och nära för mig i perioder. Lika självklar som den varit för mig vill jag att den ska vara för Ture. Inget plötsligt och konstigt. För mig kanske det var enklare att förstå just för att jag alltid hade något att koppla ihop den med, nämligen morfar, morfar har just "alltid" varit död för mig och det var inget konstigt, man hälsade bara på honom vid en sten och mormor bodde ju i sin lägenhet.

Likaså begravningar gjordes det aldrig någon stor sak av, man fick förklarat för sig vad det var, vad som skulle hända också åkte man dit, helt avdramatiserat om så även för en 8åring, något som jag vet att mina föräldrar till och från fick mycket skit för. "Varför ska barn gå på begravning?" Ja, varför inte? Varför spara på det? 

Jag hoppas kunna vara lika cool mamma inför att förklara det för Ture precis som min mamma var för mig. Vi kommer ju aldrig att komma ifrån det. 

Och där började den sista veckan av min föräldraledighet och jag njuter till fullo av de sista dagarna av kaos som mini och jag har tillsammans innan det är dags att börja jobba. Klart att det kommer att vara kaos även när jag börjar jobba, men ändå. Inte på mitt och minis sätt.

Idag är dagen med stort B, nämligen bankdagen. Idag körde vi hårt med att starta upp nya konton, flytta över pengar fonder och försäkringar. Herre vad papper det blir. Men nu är vi ett steg närmare att hänga på samma bank iaf! 

Nu behöver vi bara styra ett gäng pärmar så alla papper hamnar där dom ska på en gång. Vägrar springa runt o leta papper mitt i ett begynnande flyttlass. 

Oj vad vi har kalasat för vår lilla kille, tänk att vi har en 1åring här hemma, vad hände där?

Igår hade vi vårt (vad jag tror) sista kalas för honom. Skönt att få ta det lite lugnt med mindre folk så man hinner prata lite också, lätt att det blir så hetsigt annars ibland på kalas.

Idag är iaf planen att både ta det lugnt och bocka av lite saker på att göra listan, presenter till Lillkillens kompisar ska köpas då vi har ett gäng kalas nu i januari och förhoppningsvis hinner jag fylla några flyttlådor idag också, allt som hamnar i lådor innan april känns som ett framsteg just nu. Tänker. Inte. Stresspacka! 

Nu är han 1år, stora killen som pekar och spatserar runt helt själv, en egen liten person. Som jag älskar otroligt mycket. Du kan bli precis vad du vill i livet och jag kommer att stötta dig i alla beslut som du tar! Grattis älskade unge! ❤

Nu är han 1år, stora killen som pekar och spatserar runt helt själv, en egen liten person. Som jag älskar otroligt mycket. Du kan bli precis vad du vill i livet och jag kommer att stötta dig i alla beslut som du tar! Grattis älskade unge! ❤