gosane

Ända sen Ture var liten har jag tyckt att det varit roligare att köpa tuffa kläder till honom än bebissöta kläder. Vilket nu har resulterat i att han har en mindre samling t-shirts med rockmotiv på, varför inte liksom! Vad som är ännu roligare är att folk i allmänhet tror att det är Jocke som köper dom till honom, skulle det vara en typisk pappagrej, att köpa rockt-shirts till sina barn? Jaja jag står och flinar i bakgrunden. Tufft ska det vara 

Ibland vet man när det är dags att ge upp, idag var en sån dag. Efter flera nätter med en kille som plötsligt var väldigt väldigt liten, orolig, snurrande och bara vill ligga väldigt väldigt nära så kallades det tunga kavalleriet in, dvs, mormor och morfar! Vilket resulterade i att en något trött mamma blev något piggare efter att ha fått sova drygt 1,5 timme. Nu hoppas vi på bättre natt och sömn 👍

Har velat ha en sänghimmel till Tures rum sen vi bodde i lägenheten, där kändes det dock lite onödigt att göra hål i taket, nu däremot i huset kan jag ju egentligen skruva bäst jag vill. Nu har istället problemet varit att jag är för petig, ingenting har riktigt passat i hans killrum. Lösningen fick tillslut bli att sy en. Efter att ha måttat av Ikeas sänghimmel, klippt, svurit och sytt i några dagar så var den tillslut klar. En helt egen hyfsad killig sänghimmel tillvärldens bästa lilla kille 

Det är lite dubbelt det där, eftersom man vet när dom flyttar in att dom antagligen inte kommer att flytta därifrån förrän dom dör och då flyttar nästa in och proceduren upprepas.

Där i vilket fall, i fönstret som jag cyklar förbi satt vi samma dag som hon dog, en varm sommardag precis innan midsommar för fem år sen.

Ibland tittade hon på mig med tommare och tommare blick när jag berättade om äppelträden som börjat blomma och att det var okej att släppa taget nu, det skulle gå bra. På natten sen gjorde hon just det, släppte taget. Något som hon velat göra i flera år men inte kunnat.

I det fönstret fick hon som hon ville, och jag tänker på henne varje gång som jag cyklar förbi <3

Vi pratar mycket om döden mamma och jag, till och från. Vi vet båda att det inte är någon självklarhet att få dela allt om några år, eller kanske imorgon. På ett sätt är det lite skönt. Ingenting blir osagt.

Jag minns att mamma och mormor var likadana, pratade om döden öppet, vad som skulle hända efteråt, hur dom ville ha det. Det kom inga överraskningar på så sätt. Jag hoppas att jag kommer kunna ha samma öppna relation till mina barn en gång, att det inte är något konstigt, utan att vi är förberedda på att det en gång händer. Men tills dess vill jag kunna njuta och hoppas på att vi får några friska år tillsammans. 

Precis den här uppväxten var det jag ville kunna ge dig ❤️