gosane

Vi pratar mycket om döden mamma och jag, till och från. Vi vet båda att det inte är någon självklarhet att få dela allt om några år, eller kanske imorgon. På ett sätt är det lite skönt. Ingenting blir osagt.

Jag minns att mamma och mormor var likadana, pratade om döden öppet, vad som skulle hända efteråt, hur dom ville ha det. Det kom inga överraskningar på så sätt. Jag hoppas att jag kommer kunna ha samma öppna relation till mina barn en gång, att det inte är något konstigt, utan att vi är förberedda på att det en gång händer. Men tills dess vill jag kunna njuta och hoppas på att vi får några friska år tillsammans.