gosane

Saker man kan göra mitt i natten när man ligger brevid en liten kille som fortfarande inte riktigt kan berätta varför han är ledsen eller vad felet är mer än att han vill ligga riktigt riktigt nära, fundera över livet, vad som händer sen, att det inte är så långt till en stundande födelsedag, vad jag fyller har jag knappt en aning om längre, jag har helt enkelt fått börja räkna från när jag är född. För nu för tiden känns det inte som om dom är så viktiga längre. Någonstans mellan att pappa blev sjuk, mormor dog och Ture föddes försvann lite charmen med att fylla år. Jag har i och för sig aldrig förståt mig på dom som ska stöna sig till att kalasa på den dagen man fyller eller tycka att den dagen enbart handlar om dom eller vad dom vill. Kanske är det det som kallas att bli vuxen, bara att alla inte fått det PM'et. Jag misstänker starkt att den som kommer att riva upp eventuella paket eller blåsa tårtljus är inte jag utan snarare Ture, och vad gör det, det är ju när man är liten som man tycker att det är skoj. Till och med rosen på tårtan kan han få och det säger en hel del. <3

Det finns en fråga som man aldrig och då menar jag verkligen aldrig kommer undan när man får barn och jag tycker att den är fantastiskt löjlig faktiskt. Nämligen: sover han i egen säng, det måste han ju göra! För ja frågan följs nämligen nästan alltid med påståendet att allt annat vore konstigt och idiotiskt. Oftast kommer frågan med påståendet från föräldrar som inte längre kan räknas som småbarnsföräldrar och som tydligen har glömt att alla barn precis som vuxna är olika individer med olika förutsättningar. Förutsättningarna för vårt barn var att han starkt ogillar spjälsängen men också ofta har ett behov av att ligga nära för att känna sig lugn och trygg, något som jag aldrig kommer att neka honom. Vad hjälper det honom eller oss att han står och vrålar om nätterna bara för att andra tycker att han minsann ska sova i egen säng, bara för att?