gosane

Just döden är någon som har varit väldigt naturligt för mig, vi pratade mycket om den när jag var liten. Men den har också varit väldigt påtaglig och nära för mig i perioder. Lika självklar som den varit för mig vill jag att den ska vara för Ture. Inget plötsligt och konstigt. För mig kanske det var enklare att förstå just för att jag alltid hade något att koppla ihop den med, nämligen morfar, morfar har just "alltid" varit död för mig och det var inget konstigt, man hälsade bara på honom vid en sten och mormor bodde ju i sin lägenhet.

Likaså begravningar gjordes det aldrig någon stor sak av, man fick förklarat för sig vad det var, vad som skulle hända också åkte man dit, helt avdramatiserat om så även för en 8åring, något som jag vet att mina föräldrar till och från fick mycket skit för. "Varför ska barn gå på begravning?" Ja, varför inte? Varför spara på det? 

Jag hoppas kunna vara lika cool mamma inför att förklara det för Ture precis som min mamma var för mig. Vi kommer ju aldrig att komma ifrån det.