egentligen
jag hade egentligen tänkt att skriva ett förbannat och argt inlägg idag om hur världen är piss och dagen varit helt värdelös. men så när jag sitter här och ska skriva så kommer jag fram till att hur argt detta inlägg blir så hjälper det mig inte, inte just nu iaf. det tar alldeles för mycket energi och framkallar alldeles för mycket ångest för att jag ska orka sova sen.
istället tänker jag på att en vis människa en gång sagt att vi lever på lånad tid och just nu kan jag se en viss betydelsen av det. trotts att det kan verka som om endel kan ha nio liv så lever vi fortfarande på lånad tid.
vad som händer när den tiden tar slut är ju kanske ganska uppenbar, men vad händer med omgivningen med omvärlden. vad händer när en stöttepelare i ens liv försvinner. vänjer man sig någon gång?
förhoppningsvis så kanske man glömmer någon gång, vid små tillfällen, då och då. men annars kommer man nog alltid att ha minnena med sig långt bak i ryggraden. iallafall kan vi ju hoppas på att det är så, den gången det blir aktuellt. imorgon, om ett år eller en månad, det är det ingen som vet
