i det ilskna ögonblicket
jag är arg, sur, ledsen, förbannad helt enkelt svinarg!!!
förstår inte hur i hela livet folk kan vara så grymt känslokalla, så ivriga att bli av med någon som dom tycker är till besvär, hur?
en annan liten fundering är HUR någon som nu ändå har lagt ner massor av pengar på en lång utbildning för att få ett lågavlönat jobb bara kan strunta i att göra sitt jobb?tycker du inte om att ta hans om gamla människor kanske du inte skulle utbilda dig till sjuksköterska, eller ens sökt det jobbet.någonsin tänkt på det? visst jag förstår att hon är jobbig och det finns dom som har det värre än henne, hon har tur. jag vet, men för det så är hon inte mindre värd än någon annan. hon behöver minst lika mycket vård och kärlek för det!
vad gör man när någon i ens närhet, någon som alltid varit där sitter och gråter för att hon vill åka hem. för att hon inte vill vara kvar på den platsen hon nu är på tillfälligt. och vad gör man när man vet att det kommer att finnas folk som kommer att göra allt för att hon inte ska komma hem!fega idioter som inte vågar stå för vad dom säger. men en sak är säker, förvänta er inte att jag kommer att ta hand om er när ni blir gammla och ligger på sjukhuset. då ska ni få mögla i er ensamhet, tyvärr får man inte välja släktingar, dom kommer på köpet. men ni betyder ingenting för mig. och struntar ni i henne behöver ni inte bry er om mig, stryk min födelsedag ur almenackan, riv ur min adress ur adressboken. ni finns inte längre för mig.
SKÄMS!!det är vad jag har att säga er. för allt hon har gjort för eran skull, skäms
