gosane

det är svårt att veta vad man ska göra. det är ännu svårare att kunna acceptera att jag inte kan göra något. för vad finns det som jag skulle kunna göra. slita ut mit hjärta och ge det till henne. hur mycket jag än skulle vilja det så går det inte.det går inte. hur tar man farväl av någon när man själv inte är beredd att ta farväl, när man blir så egoistisk och inte vill slöppa iväg dom, vad gör man då?
önskar att mina kusiner vore här, men det gpr inte dom bor för långt bort, skulle nog känna mig mindre ensam då, kanske vem vet.
önskar också att det skulle kunna finnas ett ansvarstagande. att dom nu skulle kunna komma och ta det ansvar dom borde efter allt hon har gjort för er. men det passasr naturligtvis väldigt bra att lämna över det på mamma nu. måste vara skönt för er att vara så hjärtlösa så att ni bara kan låta henne ligga. hoppas bara att ni kan leva med er själva efter. men det struntar jag i och för sig i. den kontakt jag kommer att ha med er sen är minimal och jag hoppas att ni dör en plågsam död.