gosane

är en fras som har förföljt mig sen februari, när jag genom ett ganska bryskt uppvaknande kom fram till att  man inte kan ta något för givet och att man ska ta vara på varje möte man har för det kan vara det sista, lite hemskt men så är det.

just nu känns dedt lite som om den här frasen har ställts lite på sin spets. för plätsligt händer det, plötsligt försöker någon att spränga sig i staden jag flyttat till ock jag känner mig helt lamslagen, även om göken som nu valde att spränga sig inte lyckades döda några men tänk om göken har likasinnade vänner, när, var, hur, om dom tänker spränga sig?
helt plötsligt är jag livrädd för folksamlingar, försöker undvika samlingsplatser vid piktider ect, ect. men är det så att jag bara är nojjig, hur stor är chansen att det händer igen?

min dröm var ju trots allt att få en utbildning i min nya stad, inte att bli sprängd i bitar....