saknad
tänk hur fort livet bara kan vända. hur det helt plötsligt bara händer. egentligen är jag väldigt glad över att det gick så fort, att plågan inte blev allt för stor men det finns ändå en lite del utav mig som är självisk och önskar att det aldrig hade blivit såhär att det aldrig tagit slut. men tyvärr är slutet oundvikligt på alla sätt och sitället får jag se tillbaka på de lyckliga stunder som fanns och som fortfarande finns kvar i våra minnen. från den glada och lyckliga tiden.
jag är trött, sliten och egentligen inte alls på humör för att vara social. jag gör mitt bästa för att ändå försöka men helst av allt skulle jag nog vilja krypa ihop i ett hörn för att sova, sova tills känslan utav vemod försvunnit. för att vakna och hoppas på att allt var som det en gång varit.
jag saknar dig
