gosane

jag kan försöka intala mig det hur många gånger som helst, men jag kommer ändå aldrig att gå på det. nu är jag visseligen inte flygrädd men i praktiken är det det samma.

för varje gång jag sätter mig på tåget till stockholm så tänker jag samma sak, det är inte länge på fredag åker jag hem igen. men det gör fortfarande inte att det känns bättre.

missförstå mig rätt, jag älskar mitt stockholm, men det har inte det som jag älskar ännu mer, här finns varken min karl, familj eller old school vänner, här finns inte mitt liv! och då kvittar det vart jag än är, för det är inte rätt någonstanns. och även om jag kan räkna ner veckorna på mina händer tills jag kommer hem en längre tid, så är det ändå inte rätt.

jag sakner de mina, att bara få träffas en snabbis påväg hem, en kväll mitt i veckan eller att bara få titta in en liten stund.

så stockholm i mitt hjärta, det är du värmland