gosane

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.


Varför?
Det är den enda frågan som finns just nu.
 Varför du? Varför nu?
Den saknad som finns går inte att beskriva, den kommer alltid att finnas med oss.
 Den glädje som du skänkt den korta tid jag fick äran att känna dig är enorm och för det ska du ha ett stort Tack. Tomheten som kommer uppstå vid våra besök härefter kommer föralltid att finnas där. Men den värme du gav kommer alltid att finnas i våra hjärtan, genom den kommer du aldrig att bli glömd.

Det finns inget som heter farväl vid dessa tillfällen, det finns bara på återseende och tack för den underbara tid vi fick med dig den här gången.

Tack.
♥