2015-09-09

Så kom födelsedagen och gick. Jag vet fortfarande knappt vad jag fyllt, det står säkert på ett kort någonstans, men vem bryr sig egentligen.

Farmor kom och fikade, det var tydligen ett måste, nu är det inte själva kalasandet som jag är emot, tvärt om så tycker jag att det är den delen som är urkul, det är just hetsen att man MÅSTE fira den dagen man fyller och att det är utsynad om man mot förmodan skulle behöva vara själv utan firande, hur skönt är det inte?

Ture och jag tog med oss täcket och myste ihop oss i soffan framför tvn, åt bullar och glass, och somnade en sväng på allt duplo som han spritt ut i soffan. Det är vad jag kallar för livskvalitet det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0