gosane

Jag är mycket väl medveten om att jag är vad folk skulle kalla en samlare väldigt ofta, jag ogillar att göra mig av med saker, och sparar mer än gärna på sånt som andra slänger. speciellt saker från förr, saker som är fyllda med minnen.

med detta sagt så gillar jag udda saker och har sen jag var liten varit otroligt farsinerad av knappar. ja du läste rätt, knappar!

men jag samlar inte bara på mig dessa förunderliga små saker, jag använder dom faktiskt.

när vi var i stockholm sist så hittade jag en underbar kavaj på HM, HM som förövrigt har börjat göra riktigt snygga kläder, dock så är dom ju gjorda i massupplaga vilket gör det lite tråkigt.



men som den knappfarsinerade samlare jag är, rotade jag snabbt upp en knapp när jag kom hem för modifiering av denna dussinkavaj och uppdaterade den till en lite personligare Emmakavaj.



tada! ok det kanske inte ser så mycket ut för världen, men ändå

i lördags åkte vi till Forshaga av alla ställen för att se Eldkvarn spela, helt fantastiskt underbart. men till vår stora förvåning så verkade det inte riktigt vara Eldkvarn som drog mest utan The Playtones som skulle spela efteråt, vart är världen påväg?

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.


Varför?
Det är den enda frågan som finns just nu.
 Varför du? Varför nu?
Den saknad som finns går inte att beskriva, den kommer alltid att finnas med oss.
 Den glädje som du skänkt den korta tid jag fick äran att känna dig är enorm och för det ska du ha ett stort Tack. Tomheten som kommer uppstå vid våra besök härefter kommer föralltid att finnas där. Men den värme du gav kommer alltid att finnas i våra hjärtan, genom den kommer du aldrig att bli glömd.

Det finns inget som heter farväl vid dessa tillfällen, det finns bara på återseende och tack för den underbara tid vi fick med dig den här gången.

Tack.
♥

i flera år har jag gått och sneglat på den enorma rabarberskog som funnits sommar efter sommar efter sommar. och den här sommaren var sommaren som jag gick loss på den med en kniv och skar ner majoriteten. för att försöka mig på att faktiskt göra någonting av denna enorma härlighet. 



sagt och gjort, storleken är något mindre och något mer koncentrerad, men nästan tre flaskor rabarbersaft lyckades jag trolla ihop, för härliga sommardagar (när nu dom kommer??) råkade frysa in lite också ifall suget efter paj eller kompott faller in när säsongen för rabarber inte riktigt finns.
fast lite stolt är jag allt, kokar saft precis som mamma, hihi ;)

ingenting är ju påriktigt innan det finns på Facebook säger man ju, så nu gissar jag på att det är påriktigt

Examenslunch på underbara Hasselbacken men underbara underbara klassen, vi lyckades undkomma regnet precis då det helt enkelt vräkte ner medans vi satt och åt mat och hade prisutdelning.

imorgon är min sista "heldag" i Stockholm, det är faktiskt med lite sorg i hjärtat som jag lämnar men ibland måste man inse att man måste lämna när tiden är mogen och nu är min tid över här för tillfället och jag lämnar för att söka nya äventyr, med underbara minnen i mitt hjärta.
dagen idag erbjöd även en eventuell glimt till framtiden och till den är jag blygsamt optimistisk och hoppas att det är något som inte är för bra för att vara sant.




förutom ett evinneligt packande som aldrig verkar ta slut så blev det även lite (ganska mycket) virrvarr på kungsholmen för att få lite mat och prata en väldans massa skitprat innan det var dax att tacka för allt och fortsätta i mitt lilla packande